Massarresteringar och avrättningar

För 93 år sedan, den 26 februari 1923 började en stor våg av repressioner svepa över östra Sovjet Unionen. Anarkister, Maximalister och andra vänster socialister greps i massarresteringar.

Repressionen varade ända fram till 12 april och i en massavrättning i Nikolaevsk av dissidenter sköts anarkisten Triapitzin, även Maximalisten Nina Lebedieva avrättades trots att båda två hade hjälpt till att hålla de vita styrkorna borta från området.

Maximalisterna var en radikal vänster socialistisk falang med stort stöd ibland de ryska bönderna och var minst lika militanta som anarkisterna. Maximalisterna blev innan ryska revolutionen nästintill helt utplånade i den repressionen de utsattes för.

Den avgörande skillnaden mellan dem och anarkisterna var att de likt Marxisterna ville ta över och behålla staten som medel att skapa socialismen.

Källa:

1921-1953 A Chronology of Russian Anarchism

A Siberian Makhnovshcina? 

 

Olga Taratuta skjuts till döds

Taratuta

Olga Taratuta var en ukrainsk anarkist som var medlem i en anarkistgrupp i Odessa.

Olga anslöt sig till det socialdemokratiska partiet i Ekaterinoslav vid dess bildande 1898.

Hon blev senare anarkist och medlem i en grupp som praktiserade motivlös terror. Efter ett bombande av ett kafé i Odessa greps hon tillsammans med fyra andra 1905. Tre stycken två män och en ung kvinna på 22 år dömdes till döden genom hängning.

Olga dömdes till ett långt fängelse straff men bröt sig ut ur fängelset i Odessa och flydde till Geneve. Där anslöt hon sig till en anarkistiskt propaganda grupp. Hon var också aktiv i en förening för före detta politiska fångar och människor i exil. En annan medlem var Anastasia Ivanova Galaieva.

De båda går senare ut ur gruppen 1924 i protest mot att gruppen blev mer och mer kommunist kontrollerad. Olga tröttnade snart på det stillasittande livet och tog sig tillbaka till den aktiva kampen Ryssland. Hon återvände till sin hemstad Ekaterinoslav och blev medlem i en anarkokommunistiskt ”stridsavdelning”.

Hon greps igen 1908 och dömdes till långt straffarbete. 1938 prövas hennes dom en gång till hon döms till döden och skjuts den 8 februari.

För en mer djupgående text om Olga besök gärna bloggen Sovversiva som är en väldigt bra anarkistiskt blogg, förutom texten om Olga finns det massvis med intressanta texter där på svenska!

Emma Goldman besöker USA 1933

 

Den andra februari 1933 återvände Emma Goldman till New York efter nära 15 år i exil. Hon hade fått tillstånd att vistas i USA i 90 dagar. Ett av villkoren var att hon inte fick hålla föredrag om anarkism utan bara ge föredrag om det moderna dramat och tala om sin nya bok, sin autobiografi, Living my life. Hon fick ett övervägande bra mottagande av både pressen (med undantag av den kommunistiska pressen).

Efter att hon förvisats till Ryssland mitt under den Ryska revolutionen, hade hon efter två års samarbete med Bolsjevikerna blivit desillusionerad av revolutionen. Den terror kommunisterna härskade med, avrättningarna under nätterna och allt eftersom kamrater till henne själv blev tillfångatagna och skjutna kunde Emma efter två år inte längre blunda för verkligheten utan flydde ut ur landet. Hon skrev sedan en bok ”My disillusions in Russia” och höll föredrag i ett försök att berätta sanningen om vad som pågick i Ryssland. Detta togs inte väl emot av både socialister, även vissa anarkister och framförallt inte av den internationella kommunistiska rörelsen.

Under sitt besök träffade och umgicks Emma med sina gamla kamrater och vänner och blev överöst med inbjudningar att hålla föredrag och intervjuer.

När hennes visa gick ut i maj åkte hon till Toronto, Kanada, för att göra ytterligare en förfrågan om ett visum för att stanna längre i USA, men den avslogs. Hon stannade kvar i Kanada tills hon gick bort 1940.

Under sitt besök blev hon intervjuvad på film och detta är en av de få videofilmer med Emma Goldman. Klippet är ifrån dokumentären Anarchism in the United States.

 

Kanno Suga, anarkister och högförräderi i Japan

220px-Kanno.Suga
Kanno Suga

Den 25 januari 1911 hängdes Kanno Suga. Kanno blev därmed Japans första kvinnliga politiska fånge att avrättas. Hon hade den 18 januari samma år, tillsammans med 25 stycken andra män ställts inför rätta. Kanno och de andra stod anklagade för att ha konspirerat att mörda Kejsare Meiji

Kanno föddes i Osaka 1818. hennes mor gick bort när Kanno var tio år gammal, och uppväxten blev tuff. Hennes pappa gifte om sig med en kvinna som behandlade Kanno väldigt illa. Vid femton års ålder blir Kanno utsatt för en våldtäkt.

Hennes första kontakt med socialism var en socialistisk essä om just våldtäkt. Den gick ut på att offret inte hade någon skuld och inte skulle skämmas för det hon utsatts för. När hon var 17 år gifte hon sig för att undkomma styvmamman. Äktenskapet höll inte och hon återvände hem efter fyra år.

Innan hon blev anarkist hann hon engagera sig i en kristen kvinnogrupp som arbetade emot lagliga bordeller och en kristen fredsgrupp. Hon skrev för deras tidningar och började sin karriär som journalist.

1908 var hon en aktiv del av den unga japanska anarkiströrelsen. Kanno var med och skrev ett anarkistiskt manifest vars ledare fängslades under vad som kallats De röda fanorna incidenten den 22 juni samma år. En omtyckt anarkist, Koken Yamaguchi, hade släppts ut ur fängelse, en mindre skara kamrater välkomnade honom med röda fanor, anarkistiska slagord och kommunistiska sånger. Polisen attackerade anarkisterna och arresterade 10 av de mest aktiva anarkisterna vilka fick olika långa fängelsestraff.

Händelsen var startskottet på repressionen emot landets anarkister och socialister. Händelsen radikaliserade anarkiströrelsen som blev mer militant. Kanno dömdes till två månaders fängelse efter att hon blivit arresterad när hon hälsade på sina kamrater i fängelset.

4728
Shūsiui Kōtoku och Kanno Suga

Efter sitt fängelsestraff bekantar hon sig med Shūsui Kōtoku (1871–1911). Kōtoku anses vara en av dem som introducerade anarkismen till Japan. Tillsammans startade de en anarkistiskt tidning som snabbt blev bannlyst. Kanno och Shūsui var under en period också ett par. Repressionen anarkisterna mötte när de försökte sprida sina ideér genom demonstrationer och tidningar, övertygade Kanno att verklig förändring inte var möjlig genom fredliga metoder. Kanno likt anarkiströrelsen i stort både i Japan och övriga världen ställde sig bakom idéen om handlingens propaganda.

Även om de japanska anarkisterna ställde sig bakom handlingens propaganda, hade ingen våldsam attack ifrån anarkisternas sida genomförts. Som mest hade en testbomb detonerats utom räckhåll för civila och inte heller skadat någon. Att de mest aktiva anarkisterna ständigt var övervakade av myndigheterna gjorde det svårt att göra något subversivt.

Konspirationer

Den 10 maj 1910 gjorde polisen en husrannsakan hos skogshuggaren Miyashita Takichi (1875-1911). Polisen fann material som kunde användas för att tillverka bomber. I samband med denna upptäckt arresterades Kanno Suga, Kōtoku Shūsui (1871-1911), Nitta Toru (1880-1911), Niimura Tadao (1887-1911) och Furukawa Rikisaku (1884-1911).

Under förhören som följde gjorde polisen slutsatsen att det hela handlade om en konspiration att mörda kejsar Mejing.

Upptäckten startade en våg av repressalier mot japans anarkister, socialister och andra oppositionella krafter.

Inför rätta

Rättegången mot de anklagade började i december 1910. Förutom Kanno, ensam kvinna, stod även 25 andra män anklagade för att vilja mörda Kejsaren. Förutom anarkister ställdes också fem buddistiska munkar inför rätta.

Anklagelserna emot dem var spekulativa och bevisen vaga. Den 18 januari kom domen. Av de 26 anklagade dömdes 24 till döden genom hängning, två dömdes till 8 respektive 11 års fängelse för innehav av explosiva ämnen. Tolv av de dödsdömda benådades dagen efter och dömdes istället till livstids fängelse.

Kanno förde dagbok och uttryckte en önskan om att hon skulle vara modig in i det sista,  dagarna innan sin avrättning skrev hon om ett möte hon hade haft med den som var ansvarig för henne efter hennes död:

”Jag beskrev vilken slags kista jag ville ha tillverkad åt mig och hur jag ville vara klädd efter döden. Jag var rädd för att anhängare till Kejsaren och patriotismens försvarare kanske skulle gräva upp mitt lik och hacka det i bitar. Jag ville inte se sunkig ut när det händer”

Två dagar innan sin avrättning tillade hon:

”Efter mitt sista obetydliga andetag, när jag blivit endast en hög av kött, antar jag att det verkligen inte spelar någon roll vad som händer med mina kvarlevor. Men jag avskyr tanken på att bli nerklämd i en obekväm position med mina ben böjda under mig. Jag vill ha en kista där min kropp kan ligga utsträckt. Jag ville också vara klädd i fina kläder. Om någon skulle få för sig att gräva upp min kista och visa upp min kropp, ville jag inte se allt för opassande ut. Nu däremot, har jag bestämt mig för att det vore mer naturligt för mig att vara klädd i mina vanliga kläder. Det spelar ingen roll om min klänning är sliten eller smutsig.”

De elva dödsdömda männen hängdes den 24 januari. Kanno Sugako avrättades den 25 januari. Hennes avrättning var extra brutal. Hon blev beordrad att sitta upprätt på golvet, två tunna rep las runt hennes hals. Golvluckan drogs undan och det tog 12 minuter för Kanno att strypas ihjäl.

Sugako-Kanno-527x359
Kanno Sugas livlösa kropp efter avrättningen.

Om det verkligen handlade om en konspiration att döda kejsaren, och vilka som egentligen var inblandade eller inte diskuteras än idag. En sak är säker det handlade om en möjlighet för myndigheterna att göra sig av med oppositionella krafter. Andra kända anarkister anklagades också i utredningens tidiga stadie, men anklagelserna lades ner då många av dem redan satt i fängelse då konspirationen skulle ha ägt rum.

För att läsa mer om anarkism i Japan rekommenderar jag, John Crumps, ”The anarchist movement in Japan 1906-1996”

 

Ett skepp kommer lastat.

 

Med vadå? Anarkister!

Den 17 januari 1920 kom USAT Buford i land i Finland. Båten hade åkt hela vägen ifrån USA. Med den fanns 249 immigranter som varit aktiva anarkister och socialister i USA. Detta var resultatet av vad som ibland kallas, Den röda faran.

Efter att USA gett sig in i första världskriget hade anarkister, syndikalistiska IWW och andra socialistiska organisationer börjat protestera mot kriget. Efter att en lag, Espionage Act, gått igenom, vilken gjorde det olagligt att motsätta sig kriget, började de mer parlamentariska och laglydiga organisationernas protester att tystna.

300px-Buford-ustransport

USAT Buford 1919

Två av de mest aktiva var dem kända anarkisterna agitatorerna och aktivisterna, Emma Goldman, 49 år och hennes livskamrat Alexander Berkman 47 år. De hade tillsammans med andra anarkister och fredsaktivister organiserat, Non Conscription League.

Förbundet tryckte upp över 100,000 flygblad som uppmanade unga män att vägra göra värnplikt. Förutom detta höll de också stora öppna möten där de höll tal. Till slut gjordes landsomfattande räder runt om i landet med siktet på att arrestera och deportera radikala immigranter. Polisen gick våldsamt fram och arresterade och fängslade folk utan rättegångar.

Emma Goldmans tidning, Mother Earths kontor slogs i spillror när polisen stormade in för att arrestera henne och Alexander Berkman. Emma och Berkman som i över 30 år varit en av de största drivkrafterna för den amerikanska anarkiströrelsen skulle nu äntligen oskadliggöras. De ställdes inför rätta och istället för att försvara sig själva och anlita advokater valde både Emma och Berkman att ta tillfället i akt att propagera för Anarkismen. Emmas tal finns på engelska att läsa i sin helhet här.

Goldman och Berkman blev dömda till fängelse i väntan på beslut om deras deportation. Tillskillnad från många andra av dem som arresterats hade Goldman och Berkman hunnit bli amerikanska medborgare. Regeringen lyckades tillslut döma dem till att bli deporterade dem med. Tillsammans med dem 247 andra radikalerna deporterades dem utan förvarning den 21 december 1919 klockan 4 på morgonen. En månad senare la deras båt i hamn i Finland varifrån de åkte med tåg till Sovjet Ryssland.

Hit kom dem med hopp om en revolution. Både Goldman och Berkman hade stått på Bolsjevikernas sida hemma i USA. De skulle likt många andra som kom dit med dem tvingas inse att deras stöd för Bolsjevikerna var ett misstag.

Lyckligtvis överlevde Goldman och Berkman terrorn till skillnad från många andra anarkister som senare antingen avrättades, fängslades eller försvann. En stor anledning var att dom var internationellt erkända revolutionärer. Berkman och Goldman flydde ifrån Ryssland 1921, bland annat över Sverige, och kom sedan att göra allt i sin makt för att berätta sanningen om Sovjet Ryssland.

Något som dem fick ta mycket skit för av framförallt kommunister men också anarkister som tyckte det var skadligt för revolutionen i sin helhet om man erkände att Ryska revolutionen var ett misslyckande.

eg24 Goldman and Berkman stand trial 1917-largeEmma Goldman och Alexander Berkman 1919.

Anarki är ordning

Portrait of Pierre Joseph Proudhon (1809-65) 1865 (oil on canvas)
 Perre Joseph Proudhon (1809-65) 1865 (oilja på duk) av Courbet, Gustave (181977); 72×55 cm; 

Titeln är citat av Pierre Joseph Proudhon, idag är det 207 år sen han, en av det anarkistiska tankesättets förgrundsgestalter,  föddes.

Proudhon’s verk ”Egendom är stöld”,  1840, anses bland annat ha inspirerat och imponerat en ung Karl Max. Fascinationen var dock inte ömsesidig. Proudhon ogillade kommunism stark då han ansåg att den inkräktade på arbetarnas rätt att sköta sina egna angelägenheter utan statlig inblandning.

Marx skulle senare förneka sin ungdoms beundrad  och istället ägna sig åt smutskastning av Proudhon. Att kalla honom borglig tog inte emot trots att Proudhon, till skillnad från Marx, verkligen kom ifrån arbetarklassen och hade själv upplevt arbetarnas fattigdom, otrygghet och rättslöshet.

Han var den förste att använda grekiskan an archos, anarki, i positiv mening.

Så mycket mer kan skrivas om Proudhon och det kommer att dyka upp mer om inte allt för lång tid. Tills dess låter jag mitt personliga favorit citat av födelsedagsbarnet avsluta detta inlägg:

”Att bli regerad, det är att att bli bevakad, inspekterad, utspionerad, dirigerad, reglementerad, placerad i en fålla, indoktrinerad, uppläxad, kontrollerad, värdesatt, censurerad, kommenderad, och det av personer som varken har befogenhet, kunskap eller förmåga…Att regeras är att vid varje åtgärd, varje transaktion, varje rörelse bli noterad, inregistrerad, bedömd, prissatt, stämplad, granskad, numrerad, taxerad, avgiftsbelagd eller befriad från avgift, beviljad tillstånd, försedd med randanmärkningar, tillrättavisad, reformerad, tuktad, korrigerad. Det är att med hänvisning till det allmännas bästa och statens intresse bli beskattad, exercerad, ransonerad, exploaterad, monopoliserad, utsatt för utpressning och påtryckningar, förd bakom ljuset, bestulen och sedan vid minsta motstånd, vid första ord av klagan, tillrättavisad, bötfälld, förtalad, trakasserad, förföljd, utskälld, pinad, avväpnad, garotterad, fängslad, såld, förråd och till på köpet narrad, begabbad, skymfad, vannärad. Sådan är regeringen, sådan är dess rättvisa och moral.”

 

Tragedin i Casas Viejas 1933

casas-viejas-31

För 83 år sen den 11 januari i den fattiga byn Casas Viejas, i Andalusien, Spanien omringades ett litet och slitet hus av Guardia Civil och Guardia de Asaulto (ungefär militärpolis och en slags tungt beväpnad insatsstyrka). Detta var början på slutet av ett misslyckat försök att provocera fram en revolution.

Bakgrund

Tre dagar tidigare hade anarkosyndikalistiska CNT försökt att starta en järnvägsstrejk. Strejken hade misslyckats då strejken var dåligt planerat och CNT-arbetarna lyckades inte få med sig järnvägsarbetarna som var medlemmar i socialistiska UGT. UGT och CNT utgjorde landets två största fackföreningar. En annan anledning var att alla lokala CNT klubbar inte stödde strejken. Det pågick vid den här tiden en kamp om inflytande mellan dem som var mer reformistiskt lagda och dem som ville få revolutionen överstökad så fort som möjligt. 

 Hur som helst smittade upprorsandan av sig runt om i landet, stora och små uppror bröt ut här och där. Den spanska regeringen slog ner hårt mot upproren. Resultatet – många döda och hundratals fängslade.

Bakgrunden till det hela var ett utbrett missnöje och besvikelse över den nyligen skapade republiken. Den sittande regeringens  vallöften om land reformer gick olidligt långsamt för bönderna som bokstavligen svalt medan stora landområden ägda av rika och inflytelserika herrar stod orörda. Situationen var knappast bättre för arbetarna.

Den lilla byn Casas Viejas

Nyheterna om upproren nådde den fattiga avlägsna byn Casas Viejas, Andalusien. Här bodde flera anarkister och deras familjer. Anarkisterna som också var medlemmar i CNT gick ut på gatorna i tron om att revolutionen hade startat. Byborna välkomnade nyheten och det gick till en början väldigt lugnt till. Vad som hände längre fram under dagen skiljer sig drastiskt beroende vilken källa du använder.

En version talar om hur anarkisterna naivt gick till militärpolisen, Guardia Civils barrack och berättade för dem att byn utropat anarkistiskt kommunism. Mer skrämda än glada av att få denna nyhet av en grupp beväpnade bönder svarade dem med att beskjuta sällskapet, som i sin tur svarade elden. Anarkisterna lyckades under en period omringa baracken så pass länge att militärpolisen var tvungen att kalla in luftvärnet och bomba byn med hundratals döda som resultat. 

Enligt den andra versionen var allt lugnt fram till att militärpolisen fått förstärkning och utan förvarning, skjutandes vilt omkring sig, attackerade byborna. Vettskrämda flydde byborna in i sina hus medan dem som dödats av polisen lämnades kvar på gatorna. Polisen följde efter och släpade ut dem de visste om var anarkister ut ur husen. Flera av dem arresterade avrättades av polisen på plats. En äldre man på 70 år sköts till döds trots att han ropade: ”Skjut mig inte! Jag är ingen anarkist!”.

När polisen sedan kom fram till ett slitet stenhus med tak av gräs och grenar tog det stopp. När polisen närmar sig huset bemöts de av gevärsskott, en polis dödas och en annan skadas.

Anarkisten ”Seisdedos” och hans familj.

  I huset befann sig anarkisten Francisco ”Seisdedos” Cruz Gutiérrez, 60 år. Sitt smeknamn hade han fått då han hade sex fingrar på ena handen. I huset befann sig också hans barn och deras familjer och andra kamrater. I flera timmar försökte polisen få ut anarkisterna ur huset. Men både gevärskotten och handgranaterna studsade tillbaka när de träffade stenväggarna. Mer polis och tyngre vapen bland annat kulsprutor tillkallades.

Men Seisedos och dem andra vägrade ge upp och använde sin begränsade ammunition väl. Ytterligare två polissoldater föll. När det sedan blev mörkt lyckades två små barn springa ut skyddade av mörkret men en vuxen person som sprang med dem dödades av polisen som mejade ner hen med kulspruteeld.

Vid gryningen fick någon bland Guardia Civil en idé. Polisen rullade ihop bombull och tygtrasor till bollar som dem sedan tände eld på och slungade mot hustaket.

Samtidigt som elden spred sig besköt polisen huset oavbrutet från alla håll. Inne i det övertända huset skrek dem instängda människorna av skräck och smärta.

En ung kvinna sprang tillslut ut, hennes hår och kropp brann medan hon mejades ner av kulspruteelden. Ytterligare en ung kvinna sprang ut ur huset med en pojke i famnen. Hennes hår brann och hon skrek: ”skjut inte , det är en pojke!”. Den ungan kvinnan var Maria Silvia Cruz, dotter till Seidideos. Maria lyckades fly med pojken i famnen in i ett närliggande hus.

Tillslut rasade huset ihop och dem döendes skrek förtvivlade skrik medan luften fylldes med stanken av brinnande människokött. Klockan fyra tiden på morgonen var allt över.

38021_casasviejasjornalerosases.jpg

Tragedin chockerade och upprörde hela Spanien. Republiken förlorade stöd från både höger och vänster. Medan vänstern insåg att republiken inte alls var intresserad av att förbättra livsvillkoren för de fattiga bönderna och arbetarna, förverkligades den konservativa högerns övertygelse om att republiken var oförmögen att hålla ordning och reda i landet. Med ordning och reda avsågs hålla ner både arbetarklassen och de fattiga bönderna.

Maria Silvia Cruz som lyckades fly ut ur huset arresterades och fängslades i två veckor. Kort därefter fängslades hon igen den här gången en månad. Hon skulle komma vara en aktiv kraft inom anarkiströrelsen ända fram tills att hon avrättades av fascisterna 1939.

Mer om Maria Silvia Cruz liv och gärningar kommer framöver.

Källor:

The Spanish Anarchist: The Heroic Years 1868-1936, sid 246-247, Murray Boochin

The Anarchist In the Spanish Revolution, José Piertas

En svensk anarkist berättar, Nisse Lätt.

Kärlek Uppror Anarki

Välkommen till min blogg!

Jag heter Gustavo och har skapat den här bloggen i syftet att skriva om anarkism.

Anarkism är för mig den mest tilltalande och vettiga ideologin människan har skapat. Övertygad om att den största anledningen till att inte fler människor är anarkister är på grund av okunskap och fördomar. Vem vet kanske du kommer på en dag att du också är en anarkist?

Med den här bloggen har jag tänkt att ta upp olika historiska händelser runt om i världen med antingen uttalad anarkistiskt ideologi i grunden eller med frihetliga tendenser. Ibland kommer det vara en kort notis och ibland en längre mer ingående texter.

 

/Gustavo