Anarkismens kvinnor: Louise Olivereau (1884-1963)

(Följande text är baserad på en text av Battlescarred publicerad på libcom.org)


Olivereau2Louise Olivereau (1884-1963)

Var en amerikansk anarkist, fredsaktivist och poet.

Louise föddes 1884 i Wyoming, hennes föräldrar var immigranter, pappan kom från Frankrike och var präst och hennes mamma kom från Tyskland.

Louise utbildade sig till stenograf och arbetade som en kokerska på olika rekreationsorter.

Inom anarkiströrelsen utmärkte sig Louise som poet och skrev poesi för olika anarkistiska och radikala tidningar. Tillsammans med William Thurston Brown, startade Louise en Modern School, en anarkistiskt skola grundad på anarkisten Franscisco Ferrers pedagogik. Louise var också aktiv med att dela ut flygblad och sälja anarkistiskt litteratur. Efter att blivit inspirerad av Emma Goldman som var på en föreläsningsturné runt om i landet startade Louise upp Portland Birth Control League tillsammans med H.C Uthoff i mars 1915. Gruppen höll föreläsningar och sålde litteratur om födelsekontroll. Senare samma år flyttade Louise till Seattle och började arbeta som stenograf på IWWs kontor.

När USA gick med i Första världskriget den 6 april 1917 antog IWW liksom anarkiströrelsen i stort en ståndpunkt emot kriget som sådant och krig i allmänhet oavsett vilka som krigade (1). En månad senare, 15 juni gick en ny lag igenom, The Espionage Act, som gjorde det olagligt att öppet motsätta sig kriget, uppmana soldater att desertera, förhindra eller uppmana unga män att vägra göra militärtjänst. Förutom detta var det även förbjudet att använda sig av postverket för att göra det (2).

Det var en svårt tid för IWW som redan innan var under statlig repression för deras arbete med att organisera arbetare för att genom direkt aktion förbättra situationen för arbetarna.

I augusti 1917 spenderade Louise 40 dollar (hon tjänade 15 dollar i veckan) på att skriva cirkulär, stencilera dem och posta iväg dem i brev. I sina cirkulär uppmanade Louise unga män att vägra mönstra och bli medvetna krigsmotståndare. Den 15 september samma år gjorde FBI-agenter en räd mot Seattle IWW och konfiskerade den litteratur som fanns där.

Två dagar senare gick Louise över till FBI-agenternas kontor för att få tillbaka vad de stulit ifrån henne. På kontoret försökte agenterna få henne att erkänna att IWW låg bakom cirkulären, men Louise insisterade på att hon handlat på eget bevåg. De följde med henne hem och konfiskerade fler dokument och arresterade henne. Enligt egen utsago ska hon ha sagt åt agenterna att om hon lyckats övertyga fem män av två tusen att fundera över sambandet mellan individen, regeringen och krig så skulle hon känna att hon lyckats med sin aktion.

Men Louise kunde bara kopplas till ett enda brev och åtalades på tre punkter under Espionage lagen. Hon valde att försvara sig själv och menade på att en advokat skulle vara mer intresserad av att lågt straff än ”bevarandet av de ideal jag bryr mig mer om än min egen frihet”. Under sin rättegång erkände Louise sina handlingar, försvarade sin tolkning av anarkismen och beskrev den amerikanska regeringen som en maskin till för att skydda de rikas egendomar. Den 30 november 1917 dömdes Louise till 10 års fängelse. Domaren avslutade det hela med att säga att Louises intelligens var över genomsnittet och att han hoppades på att hon skulle ändra sina idéer och anpassa sig till den organiserade regeringen.

  Louise hann spendera 28 månader i fängelse i Cañon City, Colorado, innan hon fick paroll. Under det första året fick hon inte ta emot några som helst brev, tidningar eller magasin. På grund av sin öppet uttalade lojalitet gentemot anarkismen fick Louise inget stöd ifrån IWW (3). Louise fall nämndes knappt i deras press och ingen annan IWW medlem kom till rättegången för att visa stöd. Det var endast Anna Louise Strong som träffat och lärt känna Louise på IWW kontor som dök upp på rättegången för att visa stöd. För detta förlorade Anna sitt arbete på Seattles skolstyrelse och började istället arbeta som en radikal journalist.

Trots allt detta fortsatte Louise att läsa IWWs tidningar så fort hon fick lov att ta emot post igen på fängelset.

Efter att Louise blev frigiven i mars 1920 bodde hon ett tag hos en vän i Portland, Oregano. Där höll hon föreläsningar och tal på fackföreningsmöten och kvinnoklubbar, delade ut flygblad och arbetade som sekreterare. Under ett första maj firande höll Louise ett tal för finska arbetare. Hon planerade att skänka pengarna hon samlat ihop under hennes möten till stöd för den revolutionära rörelsen i Mexico under ledning av anarkisten Richardo Flores Magón.

Louise tog senare jobb som stenograf men blev äcklad över att hon som anarkist skulle syssla med bokföring. Louise sa istället åt sin chef att han borde höja sina anställdas löner och fick sparken.

Louise föll senare bort ifrån rörelsen, i hennes brev till sina kamrater skrev hon om sin besvikelse över att så många av hennes gamla vänner och kamrater inte ville veta av henne på grund av sin pacifistiska motstånd mot krigsföring (4). I resten av sitt liv arbetade Louise som affärsbiträden och med kontorsarbete. Hon slog till sist ro i San Francisco 1929, arbetade som stenograf. Hon dog där den 11 mars 1963.

Fotnot:

1. Rent teoretiskt och filosofiskt är anarkismen emot idén om nationalstaten som ses som en borglig idé och institution. Anarkismen är istället en internationalistisk rörelse. Anarkister menar på att arbetarklassen har mer gemensamt med andra inom arbetarklassen i andra länder än kapitalistklassen i ens egna land. Krig handlar i slutändan alltid om kapitalister som krigar för sin egen vinnings skull medan det är arbetarna som tvingas slåss mot arbetare från ett annat land – ”När dom rika krigar är det de fattiga som dör” lyder ett slagord. Därför vägrade anarkiströrelsen att välja sida eller värva sig som soldater. I USA uppmanade anarkister de unga männen att inte värva sig som soldater bl a. Trots detta fanns det en minoritet av anarkister som valde att stödja kriget bl a Peter Kropotkin som tog ställning för de allierade till exempel.

2. Fram tills att The Espionage Act gick igenom var även socialistiska partier,  fackföreningar samt radikala liberala föreningar öppet motståndare mot att USA gick med i kriget. Men efter att det blev olagligt var det främst anarkiströrelsen med undantag för modiga individer från socialisternas sida som öppet vågade motsätta sig kriget medan socialistpartierna och deras fackförbund vände anarkisterna ryggen till.

3. IWW var grundad på apolitiska, syndikalistiska principer. Även om många medlemmar var frihetliga och anarkister så skulle IWW endast syssla med fackligt arbete och lämna partipolitik. ideologier och religion utanför. Den tryckande stämningen i och med kriget låg redan tungt över IWW, att associera sig med anarkismen ansågs förvärra saken för dem. Dessutom pågick en maktkamp mellan kommunister och frihetliga inom organisationen.

4. I samband med Andra Världskriget 1940-1945, började fler och fler anarkister, framförallt den judiska anarkiströrelsen anse att det var omöjligt att inte ta ställning i kriget och många kämpade aktivt mot nazisterna med vapen i hand. Det skapade en motsättning mellan de anarkister som valde att ta ställning och ställa sig bakom de allierade (ibland också Sovjet trots kommunisternas förräderi av revolutionen och fängslande och mördande av anarkister i Sovjet) och de som av ideologiska skäl vägrade och antog en neutral pacifistisk ställning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s