Anarkismens Kvinnor: Marie Louise Berneri (1918-1946)

marielouiseberneri01Marie Louise (Maria Luisa) Berneri (1918-1946)

Var en italiensk anarkist som tillhörde de mer prominenta figurerna i den internationella anarkiströrelsen. Under sitt allt för korta liv publicerade Marie Louise ett par viktiga anarkistiska tidningar tillsammans med sina kamrater.

Marie Louise föddes 1918 i Arezzo, Italien och var den äldsta dottern till anarkisterna Giovanna och Camillo Berneri. Hennes far Camillo var populär och ibland kontroversiell i den Italienska anarkiströrelsen. 1926 tvingades hennes familj i exil på grund av att fadern var aktiv i motståndsrörelsen som kämpade mot fascisten Mussolini.

Familjen flydde till Frankrike och bosatte sig i Paris, så småningom skulle Maria Luisa ändra sitt namn till franska Marie Louise istället. I mitten av 30-talet började Marie Louise studera psykologi i Sorbonne. Marie Louise blev snart aktiv inom anarkiströrelsen och publicerade tillsammans med en kamrat Luis Mercier Vega, en kortlivad anarkistiskt tidning, Revision. När den anarkistiska revolutionen i Spanien bröt ut 1936-1939, besökte Marie Louise Barcelona vid två tillfällen. Camillo Berneri, hennes far, flyttade dit likt många andra anarkister runt om i världen för att kämpa mot fascisterna i Spanien och försvara revolutionen men också delta i uppbyggandet av den anarkistiska kommunismen.

I samband med vad som kallas Maj-dagarna 1937 sköts hennes pappa av Stalinisterna. Efter detta flyttade Marie Louise till London och var aktiv i publiceringen och produktionen av anarkisttidingarna Freedom och Spain and the World, som rapporterade och kommenterade utvecklingen i det revolutionära Spanien, projektet ändrade sedan namn till Revolt och ville fungera som en slags formell länk för anarkiströrelsen. Som om det inte var nog, Marie Louise var också del av gruppen som startade tidningen War Commentary i november 1939. Eftersom Marie Louise redan talade italienska, franska och spanska lärde hon sig engelska fort och blev ansvarig för att skriva om internationella affärer. Hon var även duktig på att sälja tidningar, organisera möten och var en bra talare. 

lilian_wolfe
Marie Louise Berneri säljer tidningen War Commentary tillsammans med kamraten Lilian Wolfe, 1945

Efter att Franco krossade revolutionen i Spanien 1939 flydde många spanska kamrater till London och Marie Louise var väldigt aktiv med att organisera hjälp för kamraterna. En av dem Manuel Solgado, skrev senare:

”Vi var moraliskt och fysiskt förstörda. Inom ett par dagar kom en kamrat för att ta oss till Freedom Press lokaler, och det var där jag såg Marie Louise, som mottog oss med ohämmad glädje. Från allra första början fanns hon där för oss och flyttade himmel och jord så att de av oss som fortfarande bodde på Frälsnings Arméns härbärge kunde lämna det stället.  Hela hennes intresse var centrerat på våra förklaringar i detalj om vår kamps upp och nergångar. Det var en episod som hon inte ställde några frågor om, och som alla vi, utan att ha kommit överens om bland oss själva, höll tyst om. Jag talar om incidenten i maj 1937, vilka var provocerade av kommunister och under vilken Moskvas lakejer lönnmördade hennes far, den käre kamraten Camillo Berneri. Vi visste hur smärtsamt det vore för henne att prata om den här perioden och vi undvek det alltid, och hon uppskattade vår tystnad.”

I april 1945 greps Marie Louise tillsammans med tre andra av War Commentary redaktörerna. De anklagades för att uppmana till illojalitet emot landet. Marie Louise släpptes på grund av bevisningen emot henne inte räckte till. De andra tre dömdes till fängelse och Marie fortsatte publiceringen av tidningen på egen hand fram till sin död 1949 då hon dog av en infektions sjukdom.

Marie Louise Berneri blev under sin tid inom anarkiströrelsen väldigt omtyckt och prominent, inte minst på grund av sin familjebakgrund. Hon har alltid blivit beskriven som väldigt ödmjukt gentemot detta och missbrukade inte sin popularitet. Efter sin död publicerades flera av hennes artiklar postumt av Freedom Press.

Fotnot:

Anarkismens kvinnor: Louise Olivereau (1884-1963)

(Följande text är baserad på en text av Battlescarred publicerad på libcom.org)


Olivereau2Louise Olivereau (1884-1963)

Var en amerikansk anarkist, fredsaktivist och poet.

Louise föddes 1884 i Wyoming, hennes föräldrar var immigranter, pappan kom från Frankrike och var präst och hennes mamma kom från Tyskland.

Louise utbildade sig till stenograf och arbetade som en kokerska på olika rekreationsorter.

Inom anarkiströrelsen utmärkte sig Louise som poet och skrev poesi för olika anarkistiska och radikala tidningar. Tillsammans med William Thurston Brown, startade Louise en Modern School, en anarkistiskt skola grundad på anarkisten Franscisco Ferrers pedagogik. Louise var också aktiv med att dela ut flygblad och sälja anarkistiskt litteratur. Efter att blivit inspirerad av Emma Goldman som var på en föreläsningsturné runt om i landet startade Louise upp Portland Birth Control League tillsammans med H.C Uthoff i mars 1915. Gruppen höll föreläsningar och sålde litteratur om födelsekontroll. Senare samma år flyttade Louise till Seattle och började arbeta som stenograf på IWWs kontor.

När USA gick med i Första världskriget den 6 april 1917 antog IWW liksom anarkiströrelsen i stort en ståndpunkt emot kriget som sådant och krig i allmänhet oavsett vilka som krigade (1). En månad senare, 15 juni gick en ny lag igenom, The Espionage Act, som gjorde det olagligt att öppet motsätta sig kriget, uppmana soldater att desertera, förhindra eller uppmana unga män att vägra göra militärtjänst. Förutom detta var det även förbjudet att använda sig av postverket för att göra det (2).

Det var en svårt tid för IWW som redan innan var under statlig repression för deras arbete med att organisera arbetare för att genom direkt aktion förbättra situationen för arbetarna.

I augusti 1917 spenderade Louise 40 dollar (hon tjänade 15 dollar i veckan) på att skriva cirkulär, stencilera dem och posta iväg dem i brev. I sina cirkulär uppmanade Louise unga män att vägra mönstra och bli medvetna krigsmotståndare. Den 15 september samma år gjorde FBI-agenter en räd mot Seattle IWW och konfiskerade den litteratur som fanns där.

Två dagar senare gick Louise över till FBI-agenternas kontor för att få tillbaka vad de stulit ifrån henne. På kontoret försökte agenterna få henne att erkänna att IWW låg bakom cirkulären, men Louise insisterade på att hon handlat på eget bevåg. De följde med henne hem och konfiskerade fler dokument och arresterade henne. Enligt egen utsago ska hon ha sagt åt agenterna att om hon lyckats övertyga fem män av två tusen att fundera över sambandet mellan individen, regeringen och krig så skulle hon känna att hon lyckats med sin aktion.

Men Louise kunde bara kopplas till ett enda brev och åtalades på tre punkter under Espionage lagen. Hon valde att försvara sig själv och menade på att en advokat skulle vara mer intresserad av att lågt straff än ”bevarandet av de ideal jag bryr mig mer om än min egen frihet”. Under sin rättegång erkände Louise sina handlingar, försvarade sin tolkning av anarkismen och beskrev den amerikanska regeringen som en maskin till för att skydda de rikas egendomar. Den 30 november 1917 dömdes Louise till 10 års fängelse. Domaren avslutade det hela med att säga att Louises intelligens var över genomsnittet och att han hoppades på att hon skulle ändra sina idéer och anpassa sig till den organiserade regeringen.

  Louise hann spendera 28 månader i fängelse i Cañon City, Colorado, innan hon fick paroll. Under det första året fick hon inte ta emot några som helst brev, tidningar eller magasin. På grund av sin öppet uttalade lojalitet gentemot anarkismen fick Louise inget stöd ifrån IWW (3). Louise fall nämndes knappt i deras press och ingen annan IWW medlem kom till rättegången för att visa stöd. Det var endast Anna Louise Strong som träffat och lärt känna Louise på IWW kontor som dök upp på rättegången för att visa stöd. För detta förlorade Anna sitt arbete på Seattles skolstyrelse och började istället arbeta som en radikal journalist.

Trots allt detta fortsatte Louise att läsa IWWs tidningar så fort hon fick lov att ta emot post igen på fängelset.

Efter att Louise blev frigiven i mars 1920 bodde hon ett tag hos en vän i Portland, Oregano. Där höll hon föreläsningar och tal på fackföreningsmöten och kvinnoklubbar, delade ut flygblad och arbetade som sekreterare. Under ett första maj firande höll Louise ett tal för finska arbetare. Hon planerade att skänka pengarna hon samlat ihop under hennes möten till stöd för den revolutionära rörelsen i Mexico under ledning av anarkisten Richardo Flores Magón.

Louise tog senare jobb som stenograf men blev äcklad över att hon som anarkist skulle syssla med bokföring. Louise sa istället åt sin chef att han borde höja sina anställdas löner och fick sparken.

Louise föll senare bort ifrån rörelsen, i hennes brev till sina kamrater skrev hon om sin besvikelse över att så många av hennes gamla vänner och kamrater inte ville veta av henne på grund av sin pacifistiska motstånd mot krigsföring (4). I resten av sitt liv arbetade Louise som affärsbiträden och med kontorsarbete. Hon slog till sist ro i San Francisco 1929, arbetade som stenograf. Hon dog där den 11 mars 1963.

Fotnot:

1. Rent teoretiskt och filosofiskt är anarkismen emot idén om nationalstaten som ses som en borglig idé och institution. Anarkismen är istället en internationalistisk rörelse. Anarkister menar på att arbetarklassen har mer gemensamt med andra inom arbetarklassen i andra länder än kapitalistklassen i ens egna land. Krig handlar i slutändan alltid om kapitalister som krigar för sin egen vinnings skull medan det är arbetarna som tvingas slåss mot arbetare från ett annat land – ”När dom rika krigar är det de fattiga som dör” lyder ett slagord. Därför vägrade anarkiströrelsen att välja sida eller värva sig som soldater. I USA uppmanade anarkister de unga männen att inte värva sig som soldater bl a. Trots detta fanns det en minoritet av anarkister som valde att stödja kriget bl a Peter Kropotkin som tog ställning för de allierade till exempel.

2. Fram tills att The Espionage Act gick igenom var även socialistiska partier,  fackföreningar samt radikala liberala föreningar öppet motståndare mot att USA gick med i kriget. Men efter att det blev olagligt var det främst anarkiströrelsen med undantag för modiga individer från socialisternas sida som öppet vågade motsätta sig kriget medan socialistpartierna och deras fackförbund vände anarkisterna ryggen till.

3. IWW var grundad på apolitiska, syndikalistiska principer. Även om många medlemmar var frihetliga och anarkister så skulle IWW endast syssla med fackligt arbete och lämna partipolitik. ideologier och religion utanför. Den tryckande stämningen i och med kriget låg redan tungt över IWW, att associera sig med anarkismen ansågs förvärra saken för dem. Dessutom pågick en maktkamp mellan kommunister och frihetliga inom organisationen.

4. I samband med Andra Världskriget 1940-1945, började fler och fler anarkister, framförallt den judiska anarkiströrelsen anse att det var omöjligt att inte ta ställning i kriget och många kämpade aktivt mot nazisterna med vapen i hand. Det skapade en motsättning mellan de anarkister som valde att ta ställning och ställa sig bakom de allierade (ibland också Sovjet trots kommunisternas förräderi av revolutionen och fängslande och mördande av anarkister i Sovjet) och de som av ideologiska skäl vägrade och antog en neutral pacifistisk ställning.

Anarkismens kvinnor: Mary (Maria) Isaak (1861-1931)

För att fira Internationella Kvinnodagen kommer här en av ett par texter om kvinnorna inom den anarkistiska rörelsen. Det är en del av ett större projekt jag arbetar på där jag hoppas kunna samla ihop så många anarkistiska kvinnor jag kan ifrån hela världen. Om det blir här på bloggen eller i tryckt form återstår att se. Om du känner att du vill bidra med namn eller kanske källmaterial får är ni välkomna att höra av er.


Mary (Maria) Isaak (1861-1931) (1)

Var en tysk-ukrainsk kvinna som emigrerade till USA och var aktiv i anarkiströrelsen där. Tillsammans med sin make Abe (Abraham) Isaak publicerade paret tidningen The Firebrand, senare Free Society. Familjen Isaak var under flera decennier den amerikanska anarkiströrelsens nav och största drivkrafter.

Mary (födelsenamn Maria Dyck) föddes den 5 april 1861 i Rosenhalt, en Mennonit-koloni nära Ekaterinoslav, Ukraina (2) där hennes far var en religös ledare i byn. 1879 gifte sig Mary med Abe Isaak (1856-1937) som kom från samma koloni. Efter att deras första son Pete föddes sex månader efter äktenskapet hotade Marys far att utesluta henne och familjen ifrån kolonin eftersom paret syndat och haft sex före äktenskapet. Fadern ändrade sig efter att Abe hotade honom med att de aldrig skulle komma tillbaka eller hälsa på om de blev uteslutna från kolonin.

Men Mary lämnade kolonin med sin familj kort där efter i alla fall. Abe hade fått arbete i en bokhandel och hade börjat läsa revolutionära böcker (säkert också Mary). Abe blev en nihilist och var under en period tvungen att fly undan Tsarens polis. Abe flydde till Rio De Janeiro och Mary flyttade tillbaka till kolonin med sina tre barn, Pete (1880), Abe Jr (1883) och Mary (1885). Abe ville att Mary och barnen skulle resa till honom i Rio De Janeiro. Men Marys far som gått med på betala resan, hade gjort så med kravet på att de skulle flytta till USA istället och den här gången gav han sig inte. 1889 förenades Mary och Abe istället i Oregon, Portland. Där gick de först med i The Socialist Party, men gick snabbt över till anarkism.

Marys första tid i USA var hård. Mary och Abe var tvungna att lämna bort sina barn för att kunna arbeta och överleva. Barnen hamnade hos en rysk bonde som bodde i skogen utanför Portland. Hos bonden räckte maten knappt till och barnen hade det svårt. 1895 hade Mary och Abe sparat ihop tillräckligt med pengar och lärt sig engelska tillräckligt bra för att starta tidningen The Firebrand (1895-1897) för att sprida anarkismens idéer.

För att finansiera tidningen tog Mary hem tvätt och tvättade åt andra. Senare köpte Mary och Abe en liten gammal gård utanför Portland där de publicerade tidningen. De hade en ko och odlade sin egen mat och var självförsörjande. De levde på väldigt lite och alla pengar de fick gick till tidningen The Firebrand. Tidningen redigerade de tillsammans med Henry Addis och A.J. Pope fram till 1897. Det året blev alla involverade i The Firebrand förutom Mary arresterade. Tidningen hade publicerat och postat ut en ”oanständig” dikt, Walt Whitmans ”A woman waits for me”.

Efter Abe släppts ifrån fängelse mot borgen samma år flyttade Mary med familjen till San Fransisco där de återupptog tidningen under ett nytt namn, Free Society, eftersom The Firebrand blivit bannlyst. De bodde i San Fransisco i tre år innan de flyttade vidare till Chicago. I Chicago arbetade Mary under en period som sekreterare åt en socialistisk advokat, Clarence Darrwen. Marys hem blev snart ett nav för anarkiströrelsen både lokalt, nationellt och internationellt. De kända anarkisterna Emma Goldman och Voltairine De Cleyre bodde periodvis hos paret när de var ute på sina talar-turnéer. Mary blev nära vän med båda två och reste 1900 tillsammans med Emma Goldman  till Europa. Under resan passade Mary på att hälsa på sin familj i Ryssland.

Året därpå, 1901, kom Peter Kropotkin till Chicago (3). Mary och hennes familj var de första som mötte upp honom och umgicks en stund innan en folkmassa av anhängare och beundrare mötte upp honom.

Leonczolgosz55

Den 6 september samma år sköt Leon Czolgosz president William McKinley som senare dog av sina skador. Leon var en självutnämnd anarkist och hade några dagar innan dådet sökt upp Abe Isaak. Abe hade känt på sig att något inte stod rätt till och avisade honom. Senare publicerade Free Society en notis där dom varnade för Leon och misstänkte att han var polisspion eftersom han bara ville prata om våld och våldsattentat (5).

419W03QXiAL
Alexander Berkman, 22 år (1870-1936)

Efter dådet var Marys familj ett självklart mål för myndigheterna och hela familjen arresterades strax efter attentatet. 

Inte långt tidigare hade familjen, främst ena sonen Abe Jr, brevväxlat med en grupp anarkister som konspirerade att frita anarkisten Alexander Berkman ifrån sin 22 åriga långa fängelsedom (6). Abe Jr hade dessutom sparat alla brev från gruppen på sitt rum. När polisen stormade in i Marys hem sprang Mary upp till sonens rum för att hämta breven och gömde dem under sin kjol och gick sedan ner till källaren. När polisen försökte stoppa henne, tog hennes dotter Mary tag i polisen och började snabbt prata med honom och uppehålla honom för att Mary (den äldre) skulle hinna gömma undan breven i några gamla möbler. Polisen förstod att något inte stod rätt till gick efter och rotade runt i källaren men hittade inte breven.

Hela familjen greps och togs till fängelset. Mary och hennes dotter släpptes efter ett dygn medan männen i familjen hölls kvar till slutet av september. Händelsen var väldigt traumatisk för Mary. Efteråt blev Mary mer ängslig än hon tidigare varit och kände sig otrygg när hon var ensam och började alltid låsa omkring sig.

Efter incidenten flyttade Mary och familjen till ett hus i Bronx, New York och fortsatte arbetet med The Firebrand fram till 1904. Familjen fick det svårt ekonomiskt i New York och sålde de huset åt en annan kamrat och flyttade till Kalifornien för att starta en anarkistiskt koloni, Aurora 1909.

Kolonin höll ut ett par år innan projektet las ner. Många var helt oerfarna med jordbruksarbetet som krävdes och var inte så intresserade av att lära sig det heller. Istället delades marken upp och man drog lott om vilken del man fick sedan skötte var och en sig själv.

Mary bodde kvar där fram till sin död 17 april,1934, Abe gick bort tre år senare den 10 december 1937. Både Mary och Abe förblev anarkister livet ut men de var inte lika aktiva under sina äldre dar.

 

Källor / Fotnot :

1 . Anarchist Voices an Oral history of Anarchism in America (Paul Avrich, 1995, Freedom Press, 2005 edition, s. 23-25)

2. Mennoniterna åtnjöt autonomi och levde ett religiöst liv. Deras tolkning av kristendom var emot civillagar så de levde utan lagar och polisväsen. De var nästan 100,000 till antalet levde ett mer eller mindre antiauktoritärt. I kolonin fanns inga tiggare, luffare eller tjuvar, och det hade aldrig begåtts ett mord i kolonin. Trots att kolonin tillverkade alkohol och alla hade tillgång till alkoholen ska det heller inte ha funnits alkoholmissbruk i kolonin. Det här lär ha bidragit till att Abe och Mary omfamnade anarkismen i sina vuxna liv. Källa: https://en.wikipedia.org/wiki/Abraham_Isaak

3. Peter Kropotkin (Pjotr Krapotkin) räknas som en av den anarkistiska kommunismen främsta teoretiker.

4. Leon Czolgosz utgav sig för att vara en anarkist. Han hade förutom att kontakta Abe Isaak även sökt sig till Emma Goldmans föreläsningar och andra öppna anarkistiska arrangemang. I sitt polisförhör berättade han hur Emma Goldmans tal hade tänt en eld inom honom. Det gjorde att myndigheterna äntligen fick möjlighet att sätta dit Emma Goldman som de också arresterade och försökte få inblandad i dådet för att göra sig av med henne. Lyckligtvis misslyckades deras plan. Czolgosz tillhörde aldrig någon anarkistgrupp och har alltid skapat debatt huruvida han verkligen var en anarkist eller inte både inom och utanför anarkiströrelsen.

5. Notisen drog på sig stark kritik ifrån Emma Goldman som tyckte misstänksamheten var orättvis och sekteristiskt. Living My Life (Emma Goldman, vol 1, 1931, Dover, 1970)  sidan 291 .

6. Alexander Berkman (1870-1936) var en rysk-judisk immigrant och anarkist. Han dömdes till 22 års fängelse 1892 efter att försökt skjuta fabriksförmannen Henry Clay Frick efter att han vägrat tillmötesgå sina arbetares strejk-krav och istället skickat polismilitär på dem som sköt ner dem. Straffet var längre än vad som kunde förväntas då Frick överlevde attentatet. Berkmans straff förkortades sedan till 14 år. Berkman var en central figur inom amerikanska anarkiströrelsen och nära associerad med Emma Goldman, hans livskamrat och under en period var det även ett par.